IKEA effekten

Vad är det som gör att man alltid handlar betydligt mer än man tänkt sig när man åker till IKEA?

Inte sjutton hade jag planerat att köpa ett par mörkorange (läs knallorange) gardiner i prassligt polyestertyg innan jag åkte dit i morse. Men likt förbaskat sitter jag nu här i mitt, för övrigt nordiskt blonda hem, och undrar vad som hände.

Å andra sidan är det snart Halloween (när bytte Allhelgona helgen namn till det?!) och då har jag förstått att hela hemmet helst ska gå i orange och svart.

Nä, det är bara att inse. Jag är inget fan av orientaliska trender och myspysiga höstfärger.
Jag gillar vitt helt enkelt! Och andra färgstarka nyanser som grå och beige.

KUL tjej!

Lätt som en plätt

Igår var det nästan fånigt enkelt att följa det nya "rutin i tillvaron" schemat. Edvin följde det till punkt och pricka.

Vi får se hur det går idag. Så här långt ser det bra ut, om än med en halvtimmes fördröjning på samtliga aktiviteter.

Nu gäller det bara att få honom att sova hela nätter också.... I natt vaknade han två gånger, en gång kl 01.00 och en strax före 05.00. Förstår egentligen inte varför han vaknar för han är så trött och somnar om nästan bums när man vyssjat honom och suttit uppe med honom en stund.

Någon som har något bra tips för att få de små godingarna att sova nöjda och belåtna hela nätter?

Nu ska här bli ordning

Har börjat inse att vi för både Edvins och vår egen skull måste bli bättre på det här med rutiner.
Periodvis har vi varit väldigt duktiga men av olika anledningar så har vi inte riktigt fått till det.

Så alltså från och med nu blir det andra bullar. Ungefär så här tänker jag mig en vanlig dag.

08.00 Godmorgon!
08.05 Frukost (gröt med fruktmos/puré)
10.00 Förmiddagslur
11.30 Lunch (HIPP-barnmat eller hemlagat, färsk frukt till dessert)
12.00 Promenad
14.00 Mellis (smörgås, frukt eller dyl.)
15.00 Eftermiddagslur
16.00-17.30 Lattjolajban lekstund
17.30 Middag (oftast hemlagat)
18.00-19.30 Mys med pappa som kommit hem från jobbet
19.30 Välling och godnattsaga
20.30 Godnatt!

Jag återkommer imorgon och berättar hur det gick...

Fem myror - forever!

Söndagkväll. Sitter i köket och skriver. Edvin sitter storögd framför TVn och tittar på Magnus, Brasse och Eva. Fullständigt uppslukad, och inte ens 11 månader gammal.

Jag är 36 år och kan fortfarande varenda ramsa, siffer- och bokstavslek ur det programmet och det var väl iallafall trettio år sedan jag sist såg ett avsnitt ur den serien.

Det måste vara världens genom tiderna bästa barnprogram! Hoppas SVT aldrig slutar att sända det.

Tätt intill dagarna

Jag har precis läst ut den. Mustafa Cans bok "Tätt intill dagarna - Berättelsen om min mor".
Vilken fantastisk berättelse, vilket språk. Jag hade inte läst eller hört någonting om boken innan jag läste den men var fast redan efter några sidor och slukade den på några dagar.

Jag tror alla har behållning av att läsa den men kanske framförallt vi som mist en älskad närstående. Mustafa Can har en förmåga att sätta ord på de känslor som uppfyller en i en sådan svår situation.

Till dig som ännu inte läst boken - gör det. Du kommer inte att ångra dig!

Upptäckarglädje

Vilken fröjd det är att sitta och smygtitta på sitt barn när det utforskar världen!
Min lille kille håller precis på att lära sig krypa. Han är envis som en åsna och blir lite tuffare för var dag som går. Provar, fastnar med benet under sig, går tillbaka till ursprungsläget, provar igen, tappar balansen, provar igen, kommer nästan iväg, tvekar, ångrar sig, provar igen... Det är stort att få uppleva det på så nära håll.

Märkliga män

Åkte tåg själv med Lilleman häromdagen. Om det bara varit han och jag så hade det inte varit något problem men som sällskap hade vi även hans barnvagn, bilbarnstol, en STOR väska, skötväska och handväska. Mycket packning med andra ord.

Det gick bra ändå för mina svärföräldrar skjutsade oss till tåget och såg till att vi och allt vårt bagage kom med. Planen var sedan att vi med X2000:s hjälp skulle ta oss till Stockholm snabbt och smärtfritt. Väl framme skulle min käre sambo möta oss på perrongen.

När vi hade åkt någon timme så sprakar det plötsligt till i högtalaren och en kvinna med finsk brytning börjar tala om nedfallna träd och kabelbrott. "Bla, bla, bla... så i Vingåker blir det avstigning för samtliga och byte till buss till Katrineholm"... Byte till buss! Jag höll på att börja gråta.

Jag tittade mig snabbt om i kupén för att se om det satt någon stark man (med stor omsorg om kvinnor i nöd och nästan ingen egen packning). Valet föll på en kille i stolen framför mig. Han reste ensam och verkade inte ha särskilt mycket med sig. Jag tittade hjälplöst på honom med stora hundögon. Det funkade! Han frågade om han kunde hjälpa mig. Gärna sa jag och log tacksamt. Som den gentleman han är svingar han upp min stora (och fantastiskt tunga) trunk på axeln och hjälper mig av tåget.

-Sådär, säger han i samma sekund vi kliver av tåget. Han ställer ner väskan och ser väldigt nöjd ut med sig själv. Sen ler han och GÅR DÄRIFRÅN.

What?! Kvar står jag med Edvin i vagnen och precis lika mycket packning som innan. Hur hade han tänkt att jag skulle komma till bussen då?!

Hur det slutade?! Tack och lov var det en tjej (som dessutom inte var mer än tre äpplen hög) som såg min situation och räddade mig. "Jag vet hur det är, jag har också rest själv med barn".

Ja, se karlar....